I Sverige förhandlar om arbetsvillkor på två nivåer. De första kommunala förhandlingarna i nästa förhandlingsomgång mellan arbetsmarknadsparterna inleds i september i Stockholm. Då förhandlar man nationellt.

Förändringarna i arbetslivet har varit på tapeten länge. Från megatrenderna, som för de flesta känts avlägsna, tog vi för några år sedan ett skutt direkt till sensationsrubriker i stil med ”Den artificiella intelligensen tar också ditt arbete”. Skrämseln ledde till att förändringarna i arbetslivet utsågs till Finlands största problem i statsrådets framtidsredogörelse.

EU-parlamentet godkänner både EU-lagstiftningen och EU:s internationella avtal. Parlamentet har stegvis försökt få större befogenheter. Samtidigt har inflytandet också på Finlands arbetsmarknadsverksamhet ökat. De nyvalda parlamentsledamöterna påverkar snart vilket slags arbetsprogram den nya kommissionen bygger upp för EU för den kommande femårsperioden.

Beslutet om social- och hälsovårdsreformen offentliggjordes redan före det egentliga regeringsprogrammet. Enligt beslutet ska 18 självstyrande landskap i fortsättningen ansvara för organiseringen av social- och hälsovården. Det är tänkt att en särskild lag ska stiftas om landskapens verksamhet, ekonomi och förvaltning.

År 2010 uppstod oro inom Torneå stad. Olika förfrågningar och indikatorer visade att antalet barn som mår dåligt hade ökat.

– Exempelvis hade antalet omhändertaganden ökat. Våra tjänster riktade till barnfamiljer hade splittrats, och informationsgången mellan enheterna löpte inte alltid, berättar Jaana Sahi, välfärdsplanerare i Torneå stad.

Tonen är ofta anklagande. Dåliga saker beror på cheferna och dåligt ledarskap: dimensioneringarna är åt skogen, de anställda får fel slags arbetsuppgifter, informationsgången fungerar inte.

Sådana tolkningar av arbetsplatsens framgång är grova och ensidiga. På många arbetsplatser finns det bra ledare men besvärliga individer bland personalen.