Kommunsektorns arbetsmarknadsparter har samarbetat resultatorienterat sedan slutet av 1980-talet. Kommunernas överlevnadskampanj i början av 1990-talet spelade en viktig roll för att kommunerna klarade av den djupa recessionens effekter.

Lönekraven blev allt för höga, och skulle om de hade uppfyllts, ha lett till ökad löneinfl ation och arbetslöshet.

Vid Heurekaforumet, som statsminister Katainen ordnade i Korpilampianda, sökte intresseorganisationerna och de politiska beslutsfattarna krisinformation för sina strukturbeslut och för arbetsmarknadsuppgörelsen.

Merparten av besparingarna fås genom en omorganisering av arbetet och funktionerna, eller genom effektivisering och naturlig avgång. Krav på rekryteringstillstånd är vanliga. Rekryteringen skärps bland annat genom minskad användning av vikarier och andra visstidsanställda och genom att tjänster och befattningar inte tillsätts.

Sonderingarna var emellertid svårt belastade redan av utgångsläget och tidsplanen. Kollektivavtalen gäller fortfarande länge för de flesta sektorerna. De kommunala avtalen upphör i slutet av februari 2014.

Oavsett hur den kommande avtalsuppgörelsen ser ut finns det inga resurser att höja arbetskraftskostnaderna. Det enklaste vore att förlänga alla gällande kollektivavtal för de olika avtalsområdena som sådana utan löneförhöjningar i 1,5 år efter att avtalen går ut. De kommunala arbetsgivarnas socialförsäkringsavgifter och pensionsavgifter bör inte heller höjas.

Under den senaste tiden har det publicerats flera undersökningar om chefsarbetet inom den kommunala sektorn. Många undersökningar om arbetslivskvalitet visar att chefsarbetet har förbättrats i kommunerna under hela 2000-talet. Förutom Arbetsmiljöbarometern för kommunsektorn har vi också Kommun10, projektet "Inspirationspiralen" och Kevas undersökningar.

I det första fallet (HD 2013:10) var det fråga om att en medlem i SuPer som omfattades av AKTA hade fått lägre lön än en Tehy-medlem som omfattades av Tehy-protokollet och som utförde likadant arbete.

Den ordinarie arbetstiden kan behöva organiseras så att den kortvarigt eller konstant avviker från det antal timmar per dygn eller vecka som dikteras av kollektivavtalen.

Det kan också förekomma behov av att frångå avtalsbestämmelserna om arbetstidsperioder som är längre än en vecka.