Den finländska arbetsmarknadsmodellens förändring från centrala uppgörelser till förbunds- och branschvisa förhandlingar har också påverkat förhandlingarna för kommunsektorn. Nu har förhandlingar förts utgående från sektorns egna utgångspunkter. Många saker som tidigare hamnat i skymundan har nu lyfts fram.

Bra arbetshälsa minskar kostnaderna som föranleds av arbetsoförmåga, exempelvis av sjukdagar och invalidpensioner. Problem med arbetshälsan påverkar också arbetsprocesserna, kundtillfredsställelsen och arbetsgivarprofilen.

​Arbetsgivaren får genom ett ensidigt beslut permittera en visstidsanställd arbetstagare endast om arbetstagaren är vikarie för en ordinarie arbetstagare och arbetsgivaren skulle ha rätt att permittera den ordinarie arbetstagaren.

Arbetsgivarens rätt till en uppsägning av ekonomiska orsaker och produktionsorsaker baserar sig på bestämmelserna i 37 § i lagen om kommunala tjänsteinnehavare och i 7 kap. 3 § i arbetsavtalslagen. Uppsägningen kan bara gälla tjänste- och arbetsavtalsförhållanden som gäller tills vidare samt tjänsteförhållanden för viss tid.

Planeringen av social- och hälsovårdsreformen fyller tidningsspalterna och upptar tjänstemännens tid. Den har överskuggat den verkliga framtida megatrenden som redan har kört igång. Digitaliseringens och den artificiella intelligensens frammarsch ändrar nämligen väsentligt på innehållet i och organiseringen av arbetet.

En lokal förhandling där samförstånd inte nåtts kan leda till centrala förhandlingar. Kommunala arbetsmarknadsverket fick år 2009 31 och år 2010 41 begäran om centrala förhandlingar. Före utgången av september år 2011 fick KT 39 sådana begäran.

Kommunsektorns avtals- och förhandlingssystem och KT:s och huvudavtalsorganisatiopnernas ansvarsfulla förhandlingskultur visade igen att de fungerar. KT:s huvudavtalsorganisationer förmådde genom förhandlingar nå avtal i enlighet med ramarna medan avtal inom många andra sektorer uppstår först efter en arbetskonflikt.