Ledare

Avtalsförhandlingarna för kommunsektorn har inletts. Parallellt med dem kastas 
ställningstaganden om situationen ut i offentligheten. Somligt är avsett för de egna leden medan annat är vapenskrammel.

Lite äldre människor kommer ihåg att de stött på sådana yrkesutövare som konduktrissor, badare, timmerflottare eller röntgenframkallare. Till samma uppsättning försvunna yrkesbeteckningar hör också telefonister, dvs. växelflickorna, och hissflickor.

Kommunsektorn är en stor arbetsgivare och samtidigt en enorm rekryteringsorganisation. Årligen går 16 000 kommunanställda i pension. Knappa 30 000 anställda är ständigt arbets- eller tjänstlediga, lediga utan lön eller tillfälligt borta från arbetet av andra orsaker. Det behövs nya anställda i deras ställe. En nyanställning är både dyr och tidskrävande.

Valfriheten hör till de besvärligaste och samtidigt också mest kontroversiella delarna 
i det lagpaket för vård- och landskapsreformen som överlämnats till riksdagen. Frågan väcker både rädslor och förhoppningar.

Arbetsmarknadslivet har varit ovanligt färgstarkt under den nuvarande regeringen, och i år har vi med största sannolikhet fler spännande vändningar att vänta.

Under den senaste tiden har det gjorts många undersökningar om arbetarskyddet. Resultaten upprepar sig: i vissa kommunala yrken och uppgifter får de anställda ständigt uppleva hot och våld från utomstående. Det är också vanligt att kolleger mobbar varandra.

Inom näringslivet i Finland har det under de senaste årtiondena ordnats mångfalt fler olagliga strejker än i Sverige.

Många kommunala arbetsgivare funderar just nu på hur de ska leda sin organisation i vård- och landskapsreformen. Det bästa svaret är: med människan i centrum.

Seminariet i Villmanstrand i mitten av augusti lockade än en gång 700 personer till arenan för kommunalt samarbete. Temat var hur digitaliseringen förändrar kommuninvånarnas liv. Till exempel i Ikalis har äldreservicen kombinerats med digitaltekniken på ett sätt som gagnar alla.