Arbetsresor är i allmänhet egen tid också i hybridarbete

Det är viktigt att arbetsgivarna och cheferna känner till om nya sätt att arbeta, såsom hybridarbete, påverkar hur ersättning betalas för arbetsresor och vad som är arbetstid. Hur påverkas reseersättningarna och arbetstiden till exempel av att arbetsdagen börjar hemma och den anställda kommer till arbetsplatsen först mitt under arbetsdagen?

Även om sätten att arbeta har förändrats, är huvudregeln att arbetsresor är egen tid och att den anställda själv står för kostnaderna. Riktlinjerna i denna artikel gäller både tjänsteinnehavare och arbetstagare.

1 Den anställda står själv för kostnaderna för arbetsresor

Arbetsresor är inte arbetstid och den anställda står i regel själv för resekostnaderna för arbetsresorna. Utgångspunkten för tolkningen av avtalsbestämmelserna är den samma oberoende av om den anställda arbetar på arbetsplatsen eller utför distans- eller hybridarbete. 

När man ser på om ersättning ska betalas för resor måste man känna till begreppen. Med en arbetsresa avses i AKTA resan från bostaden till tjänstgöringsstället, arbetsplatsen eller en mötesplats och tillbaka. En arbetsresa berättigar i allmänhet inte till ersättningar. 

Bestämmelser om resekostnadsersättningar finns i AKTA bilaga 16. Motsvarande avtalsbestämmelser finns också i de andra avtalen för kommun- och välfärdssektorn. 

Ersättning för en arbetsresa kan betalas i enlighet med avtalsbestämmelserna i bilagan Ersättningar för resekostnader (AKTA bilaga 16 § 2). 

2 Arbetsresor räknas inte som arbetstid

Bestämmelser om arbetstid finns i arbetstidskapitlet i AKTA (kap. III § 4). Som arbetstid räknas den tid som används till arbete och den tid under vilken den anställda är skyldig att stå till arbetsgivarens förfogande på arbetsstället. 

Huvudregeln om att arbetsresor från bostaden till arbetsplatsen och tillbaka inte räknas in i arbetstiden anges uttryckligen i avtalsbestämmelsen.

3 Arbetsgivaren bestämmer sättet att arbeta med stöd av sin arbetsledningsrätt

Det har alltid funnits skillnader i sätten att arbeta. Sätten varierar mellan olika arbetsgivare och olika uppgifter. Utgångspunkten är att arbetsgivaren bestämmer vilket arbete som ska utföras samt var, när och hur. Denna arbetsledningsrätt bör arbetsgivaren hålla fast vid.

När man till exempel i arbetsavtalet avtalar om den plats där arbetet utförs, bör man i avtalet skriva in arbetsstället i början av anställningen och därtill skriva in det område där arbetet utförs. På det sättet behåller arbetsgivaren arbetsledningsrätten i fråga om platsen där arbetet utförs. Väsentliga ändringar i det ursprungliga arbetsstället kan förutsätta att arbetsgivaren och den anställda avtalar separat om dem.

Det är viktigt att arbetsgivaren inom ramen för arbetsledningsrätten också behåller rätten att bestämma om arbetet ska utföras endast på arbetsplatsen eller också som distans- och hybridarbete samt i vilken omfattning distans- och hybridarbete är möjligt. 

4 Anvisningarna om hybridarbete bör uppdateras regelbundet

Ibland kan en anställd anse sig ha rätt att själv besluta om han eller hon arbetar på arbetsplatsen eller utför hybridarbete samt var han eller hon arbetar. Någon sådan rätt har den anställda inte. För att en sådan uppfattning eller känsla inte ska uppstå är det viktigt att arbetsgivaren uppdaterar och repeterar organisationens praxis och anvisningar för hybridarbete. Samtidigt bör arbetsgivaren framhålla att det är en arbetsledningsfråga som arbetsgivaren beslutar om.

Nya sätt att arbeta, nya arbetsställen och hybridarbete förutsätter att arbetsgivarna har tydliga förfaranden och spelregler för vilka sätt att arbeta som är godtagbara och var arbetet utförs. 

När praxisen uppdateras bör man samtidigt säkerställa att arbetsgivaren och de anställda delar samma uppfattning om hur arbetstidsbestämmelserna och bestämmelserna om ersättningar för resekostnader ska tillämpas. 

Det är viktigt att gå igenom förfarandena med både fackombuden och de anställda. I samband med att förfarandena uppdateras bör man säkerställa att praxisen motsvarar de aktuella behoven och i rimlig omfattning både arbetsgivarens och personalens önskemål.