Åtgärder mot sexuella trakasserier

Sexuella trakasserier kan betraktas som ett hinder i samhället och arbetslivet för att jämställdhet mellan kvinnor och män ska kunna uppnås. I arbetslivet drabbar sexuella trakasserier främst kvinnor, i synnerhet unga eller personer som hör till en minoritet. Detta kan undergräva möjligheterna att delta i arbetslivet eller avancera i karriären.  
Av dem som besvarade Kommun10-enkäten 2020, uppgav fem procent att de utsatts för sexuella trakasserier under de senaste 12 månaderna.

Många låter bli att anmäla

Det är anmärkningsvärt att endast 36 procent av enkätdeltagarna som uppgav att de upplevt sexuella trakasserier hade anmält detta till sin arbetsgivare. 

Arbetsgivaren har svårt att skrida till åtgärder för att eliminera sexuella trakasserier, om arbetstagaren inte anmäler dem. 

Det är dessutom svårt för arbetsgivaren att lägga märke till sexuella trakasserier då de typiskt sker i en situation där arbetstagaren och den som trakasserar är på tu man hand. 

Unga anställda och kvinnor upplever mest trakasserier

Betraktat per yrkesgrupp i kommunsektorn 2020 rapporterade service- och vårdanställda mest sexuella trakasserier (15 procent).  

Unga arbetstagare anmälde sexuella trakasserier oftare än äldre anställda. Av dem som inte fyllt 30 år uppgav 13 procent att de upplevt sexuella trakasserier. 

Skillnaderna mellan olika åldersgrupper kan förklaras av att unga oftare arbetar med service-, jour- och mottagningsuppgifter, där man ofta arbetar på kvälls- och nattetid eller ensam. 

Inom kommunsektorn utsätts personalen ofta för trakasserier och hot från klienter. Enligt undersökningen av arbetshälsan i den offentliga sektorn 2020 hade 21 procent av arbetstagarna inom kommunsektorn upplevt osakligt bemötande eller hot från kunder under det gångna året. 

Detta är ännu vanligare inom vårdsektorn. Där hade 33 procent av arbetstagarna upplevt osakligt bemötande från kundens sida.

Lagstiftningen förpliktar till att ingripa

Den gällande lagstiftningen förpliktar arbetsgivaren att alltid vidta åtgärder för att undanröja alla former av trakasserier, när arbetsgivaren har fått kännedom om att osaklig behandling eller trakasserier förekommit. 

Arbetsgivaren ska ge akt på arbetsklimatet och ta hänsyn till arbetsförhållandena i planeringen av arbetet. Arbetsgivaren ska också ge arbetstagarna introduktion och handledning i arbetet. Lagstiftningen understryker i synnerhet skyddet för nya och unga arbetstagare. 

Jämlikhet bör främjas

Enligt diskrimineringslagen ska myndigheter, utbildningsanordnare och arbetsgivare bedöma och främja likabehandling samt förebygga diskriminering i sin egen verksamhet. Ingen arbetstagare får diskrimineras på grund av ursprung, ålder, funktionsnedsättning, sexuell läggning, religion eller andra åtskillnadsgrunder som förbjuds i diskrimineringslagen. 

Arbetsgivaren ska aktivt främja likabehandling av de anställda och förebygga diskriminering på arbetsplatsen. En myndighet som regelbundet har minst 30 anställda ska ha en plan för de åtgärder som behövs för att främja likabehandling. 

Enligt jämställdhetslagen ska arbetsgivare dessutom förebygga diskriminering på grund av könsidentitet eller könsuttryck och beakta detta i beredningen av jämställdhetsplaner och i åtgärder som främjar jämställdheten. 

Rapporteringskanal för anmälan av oegentligheter

Från och med december 2021 förpliktar visselblåsarlagstiftningen företag med över 50 anställda samt organisationer inom den offentliga sektorn att inrätta en rapporteringskanal för anmälan om oegentligheter och etiska problem.

Arbetarskyddsaktörernas roll ska stärkas 

Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT deltog i september i ett rundabordssamtal om förebyggande av sexuella trakasserier som ordnades av ministrarna Thomas Blomqvist och Hanna Sarkkinen. 

Vid evenemanget dryftade arbetsmarknadsparterna hur sexuella trakasserier kan förebyggas mer effektivt. KT presenterade sin syn på förebyggande av trakasserier.

Problemet löses inte genom lagstiftning

Lagstiftningen innehåller redan tillräckliga skyldigheter för arbetsgivare att undanröja osaklig behandling och trakasserier. 

I praktiken kan det vara omöjligt för arbetsgivaren att utreda situationer där sexuella trakasserier förekommit efter att anställningsförhållandet upphört, eller när de skett utanför arbetsplatsen eller arbetstiden. Detta gäller i synnerhet om personen själv inte påtalat saken varken för den som trakasserat eller för arbetsgivaren. 

Arbetarskyddet viktigt

Likabehandlingsplanerna och jämställdhetsplanerna bör stärkas på arbetsplatserna. Det bör också utredas hur de fullföljs i praktiken.

Viktigt är att stödja en öppen och konfidentiell diskussionskultur och anvisningar om hur man ska gå till väga på arbetsplatsen. 

I stället för att utse särskilda kontaktpersoner kan man förbättra rapporteringssystemet och stödet med låg tröskel för dem som upplevt trakasserier genom att stärka arbetarskyddsaktörernas roll. Detta kan ske till exempel genom utbildning i hur man bemöter en person som utsatts för trakasserier.

Mer forskning behövs

Det behövs mer forskning på bred basis och jämförelsedata i fråga om sexuella trakasserier.

Öka allmänhetens medvetenhet

Den samhälleliga debatten och medvetenheten om sexuella trakasserier måste bli större. Till exempel borde kampanjen mot trakasserier, #härinnästävapaa, som ordnades 2017 få en uppföljning. Sociala medier bör utnyttjas bland annat för kommunikation om olika aktörers ansvar för att göra slut på trakasserier.