Trycket ökar i förhandlingarna

Förhandlingarna förs i ett läge där den ekonomiska tillväxten avtar och den gynnsamma utvecklingen inom sysselsättningen
har stannat av. Den kommunala ekonomin är exceptionellt svag. De oväntat många samarbetsförhandlingarna i kommunerna skvallrar om den ekonomiska situationen och anpassningsbehoven.

Samtidigt kommer bland annat personaldimensioneringen och vårdgarantin enligt regeringsprogrammet att medföra betydande
extra kostnader för de kommunala arbetsgivarna. Även om full kompensation utlovats är gapet stort mellan de verkliga kostnaderna och de anslag som staten reserverat för ändamålet.

Postens arbetstvist – som till stor del berodde på förändringar i arbetslivet – svällde ut oproportionerligt med alla sympatistrejker. När politiska beslutsfattare blandar sig i avtalsförhandlingarna blir det alltid mer komplicerat. Symtomatiskt är att olagliga stridsåtgärder i kommunsektorn har ökat och att de koncentrerats till vissa städer.

Man kan med fog undra om det finländska systemet med arbetsfred är tidsenligt. Att lämna sådana funktioner som är viktiga för medborgarnas liv och hälsa utanför konflikterna hänger i dagens läge endast på fackförbundens goda vilja. Samhället saknar i praktiken lagligt skydd inför samhällsfarliga arbetskonflikter. Senast efter förhandlingsrundan måste vi stanna upp och
granska vårt system med arbetsfred.

Industrisektorn förväntades komma med en spelöppning när de inledde förhandlingsrundan, men också där hotar strejker och medlingar. Spelöppningsavtalet ser denna gång ut att skrivas vid riksförlikningsmannens bord.

I kommunsektorns otaliga förhandlingsgrupper har arbetet inletts och takten ökar efter årsskiftet. Även om utgångsläget i kommunsektorn är ovanligt besvärlig och förhandlingarna kört ihop sig i de övriga sektorerna, gäller den gamla visdomen om att skynda långsamt.

Jag önskar alla läsare och samarbetspartner en fridfull jul och ett framgångsrikt nytt år!