Effektiviseringsåtgärderna syns i boksluten

Välfärdsområdena inledde sin verksamhet med en finansiering som inte räckte till för att upprätthålla samma servicenivå som tidigare. Situationen krävde rejäla förändringar i verksamheten. Välfärdsområdena har skurit ner på sina serviceställen, gett avkall på tjänster, minskat på inhyrd arbetskraft och producerat tjänster själva i stället för att köpa dem. Åtskilliga samarbetsförhandlingar har förts med målet att spara pengar och minska på personalen. Många uppsagda har erbjudits andra uppgifter, men en del har förlorat sitt jobb.

Åtgärderna har haft effekt. Enligt bokslutsprognoserna har välfärdsområdenas överskott fördubblats till omkring sexhundra miljoner. Fortfarande återstår cirka ett par miljarder att täcka, för skillnaderna mellan välfärdsområdena är fortsättningsvis stora. Eftersom det görs efterhandsjusteringar, kommer överskotten att minska finansieringen i framtiden, och staten planerar fler nedskärningar i finansieringen. Vi kommer därför att se anpassningsåtgärder också i fortsättningen. 

”Spartiderna är inte förbi inom den offentliga sektorn. Anpassning behövs ännu länge.”

I kommunerna har anpassningen varit mer återhållsam än i välfärdsområdena, men när man ser tillbaka är åtgärderna ändå kännbara. Den ökade arbetslösheten har försvagat kommunernas fjolårsresultat betydlig. Den kommunala ekonomin är numera väldigt konjunkturkänslig, då inte bara krympande skatteintäkter utan också ökande kostnader för arbetslöshet försvagar kommunekonomin kännbart under en lågkonjunktur. Merparten av kommunerna väntar sig inget överskott i år.

Den finanspolitiska anpassningen fortsätter alltså inom den offentliga sektorn. Skuldbromsen kräver fortfarande att utgiftsökningen bromsas. Den offentliga ekonomin har ont om svängrum, då även Europeiska kommissionen, Internationella valutafonden och kreditvärderingsinstituten håller ett öga på penningströmmarna. Spartiderna är ännu inte förbi.