Samarbete utan kommunförsök

I Södra Karelen har samarbetet i sysselsättningsfrågor varit omfattande redan länge. Enligt förändringsledare Johanna Ilmoni var det en orsak till att landskapet inte gick med i kommunförsöket.
– Vi upplevde inte att vi missade något utan kommunförsöket.

I Södra Karelen har det redan i åratal funnits en gemensam ledningsgrupp för sysselsättning, där förutom kommunerna i regionen även exempelvis representanter från NTM-centralen, företagarna och läroanstalterna deltar. Man har också ett gemensamt sysselsättningsprogram som årligen uppdateras.

Avtalsbaserat samarbete har man också haft. Exempelvis avtalet om sektorsövergripande samservice som gäller främjande av sysselsättning har gjorts mer omfattande än vad som förutsätts i lagen. Dessutom inledde Södra Karelens invandrartjänster sin verksamhet i början av året.

Modellen med en ansvarig kommun valdes

Beredningen av AN 2024-reformen inleddes i slutet av 2021. Ända från början deltog en stor mängd aktörer, såsom landskapets beredningsgrupp och tre innehållsgrupper bestående av aktörer inom olika branscher. Beredningen styrs av kommunledarnas arbetsutskott, där landskapsdirektören och överdirektören för NTM-centralen är ordinarie medlemmar.

För genomförandet av reformen har man valt modellen med en ansvarig kommun, där Villmanstrand svarar för det regionala samarbetet. De övriga kommunerna i regionen är Imatra, Ruokolahti, Taipalsaari, Lemi, Parikkala, Savitaipale, Luumäki och Rautjärvi. Alla kommuner har genom beslut av sina fullmäktige förbundit sig till beredningen av Södra Karelens sysselsättningsområde.

Arbetslöshetsgraden i Södra Karelen var cirka 11 procent i juni. Arbetslöshetsgraden varierar i kommunerna.

Det ska vara enkelt att hitta tjänsterna

Ännu vet man inte i detalj hur regionens sysselsättningstjänster produceras i framtiden. 

– Vi vet inte ännu det exakta personalantalet eller hur mycket pengar vi får till vårt förfogande. Så mycket kan jag säga att den blivande arbetskraftsmyndigheten i huvudsak själv kommer att producera de lagstadgade arbetskrafts- och företagstjänsterna. Vi har ju redan fungerande strukturer för det.  

Arbetskraftsmyndighetens ordinarie verksamhetsställen ska enligt den nuvarande planen finnas i Imatra och Villmanstrand också i fortsättningen. På annat håll utnyttjas till exempel kommunernas lokaler och kommunernas befintliga lokala serviceställen. 

Målet är att kunden enklare än tidigare ska hitta den tjänst hen behöver.

– Kunden kan också få nytta av annat än arbetskraftsmyndighetens tjänster. Arbetstagarna kan också känna till hela tjänstespektrumet bättre än tidigare. Ändringen får endast synas som något positivt för kunden. Samtidigt måste det finnas beredskap att på samma sätt som nu snabbt reagera på förändrade servicebehov, såsom en stor mängd invandrare.

Kompetensledning är viktigt

I beredningen av reformen deltar cirka 20 olika organisationer inklusive kommunerna. Det innebär många olika organisationskulturer och sätt att arbeta samt egna behov och mål hos aktörerna. 

– I praktiken kan exempelvis betydelsen av enskilda termer var olika hos olika aktörer. Likaså fastän vi känner varandra, så känner vi inte nödvändigtvis den andres arbete. Ens egen och den andres roll inom verksamhetsmiljön är nödvändigtvis inte tydlig. Detta medför överlappningar. Den andres arbete och tjänster kan inte utnyttjas på bästa möjliga sätt.

Johanna Ilmoni anser det vara mycket viktigt med växelverkan och kompetensledning.
– Det är också svårt. När du leder en enhet känner du förstås alla arbetstagarna där, men i den här situationen kan jag inte känna alla och veta vilka styrkor och utvecklingsområden de har. Kommunikationen är i en alldeles väsentlig ställning. 

Målet är att då alla inte kan delta i allt hela tiden ska deltagarna föra vidare information till sina organisationer.  
I Ilmonis egen uppgiftsbeskrivning framhävs ändringen av hela verksamhetsmiljön och byggandet av det kommande ekosystemet, inte enbart att få verksamheten med de lagstadgade tjänsterna i skick. 
– Allt kommer inte att ändras den 1 januari 2025. Utvecklingsobjekten har man dock redan identifierat och framtagandet av de nya verksamhetssätten har inletts. Olika försök planeras också redan för detta och nästa år.

Personalförvaltningen deltar

Enligt Villmanstrands personaldirektör Päivi Savilampi-Oikkonen börjar personalförvaltningen småningom delta i ändringsarrangemangen rörande sysselsättningstjänsterna. Tills vidare är man dock ännu i startskedet.

Över hundra arbetstagare ska överföras till staden. Lagstiftningen förutsätter att samarbetsförhandlingar med anledning av ändringen också förs i kommunerna inom de framtida sysselsättningsområdena i höst.  

– I första hand är det statens uppgift att sköta samarbetsförhandlingarna, men det finns också väldigt mycket sådant som gäller oss och som vi måste lösa. 

I Villmanstrand beslutade man att dela upp samarbetsförhandlingarna i tre delar, varav den första förhandlingen har avslutats. En central fråga under dessa var att Villmanstrand ska bli centralort för det framtida sysselsättningsområdet.

Den andra samarbetsförhandlingen förs då man vet vilka arbetstagare som de facto överförs. Då kan man förhandla närmare om exempelvis anställningsvillkoren.

Den tredje samarbetsförhandlingen ska avsluta förhandlingarna och den förs hösten 2024.

– Under förhandlingshelheten har personalen möjlighet att lyfta upp alla frågor som de funderar över, betonar Savilampi-Oikkonen.

Kraftansträngning för personalförvaltningen

Enligt Päivi Savilampi-Oikkonen finns det vissa fundamentala saker i genomförandet av reformen som måste bli rätt genast från början. Lönebetalningen är en sådan. Systemintegrationen inom informationshanteringen är en annan.

– Staten har bolagiserat löneräkningen. Ännu vet vi inte om också stödpersonal överförs till oss eller enbart substanspersonal. Temporärt måste vi också överta statens tjänstekollektivavtal. 
Savilampi-Oikkonen kan inte svara på om övergången till staden skulle vara enklare om Villmanstrand skulle ha varit en av regionerna inom kommunförsöket.

– Det skulle förstås ha varit till fördel om vi redan kände varandra och sakinnehållet. Staden har ändå traditionellt varit en stor sysselsättare via lönesubvention och samarbetet med AN-förvaltningen hör till vardagen. Beträffande den egentliga substansen har även jag varit lite förvånad över hur stramt lagstadgade arbetskraftstjänsterna är. Visst är detta en kraftansträngning även för personalen, men samtidigt också mycket intressant!