Ett nytt arbetsteam bildades lätt

Fjäll-Lappland – Pello sysselsättningsområde uppstod vid årsskiftet, då arbetskraftsservicen överfördes från staten till kommunerna. Området består av fem kommuner: Enontekis, Kittilä, Kolari, Muonio och Pello. Kittilä är ansvarig kommun i sysselsättningsområdet.

Reformen gav också upphov till ett nytt arbetsteam. Det betjänar kunderna i hela sysselsättningsområdet, då varje kommun inom området har ett eget serviceställe. Det gör det möjligt för sysselsättningstjänsterna att erbjuda stöd som är bättre anpassat till de lokala behoven. Sysselsättningsområdets kunder betjänas av ett team på 18 anställda, ett team som vårens nyanställda har haft lätt att sälla sig till. Totalt 15 tjänsteinnehavare överfördes från staten till det nya sysselsättningsområdet.

– Personalen övergick från staten som gamla anställda, så vi känner varandra sedan tidigare, säger sysselsättningsområdets chef Tero Hyttinen.

Hyttinen har länge arbetat inom statens arbets- och näringstjänster och varit med och rekryterat anställda inom arbetskraftsservicen.

Att bygga upp ett arbetsteam kräver tid och umgänge

Både nya och gamla anställda har varit med om att bygga upp den nya organisationen. De anställda i sysselsättningsområdets kommuner träffades till exempel i workshoppar och vid andra gemensamma träffar. Ett av målen med träffarna var att stärka förtroendet mellan de anställda i de fem kommunerna så att de skulle kunna bilda ett fungerande arbetsteam. Tero Hyttinen är nöjd med det nya teamet.

– Vi har fått både gedigen kompetens och nytt blod. De nyanställda tillför nya perspektiv, säger han.

Inom sysselsättningsområdet finns det nästan tiotusen yrkesarbetande och ett mycket varierande behov av olika tjänster. Därför har det nya arbetsteamet stärkt sin kompetens i samarbete med andra sysselsättningsområden i Lappland. Till exempel köptes yrkesvalspsykologtjänster av Rovaniemiregionen. Från ett annat grannområde köptes granskning av utbetalningar av stöd och bidrag.

Säsongsarbete syns i sysselsättningssiffrorna

När snön börjar smälta förändras servicebehovet i sysselsättningsområdet. Under vintermånaderna lockar till exempel skidcentren i Levi och Ylläs turister och säsongsarbetare, men när våren kommer blir det lugnt. Sysselsättningsområdet kännetecknas av ett säsongsbundet näringsliv och brist på arbetskraft – men sysselsättningsgraden är hög. I februari 2024 var arbetslöshetsnivån i Lappland under 9,9 procent, medan den var 10,8 procent i hela landet. Det finns efterfrågan på säsongsarbetare, eftersom Lapplands näringsliv är turismdrivet och det investeras mycket i utvecklingen av turism. Turismen är bra för Lappland och dess livskraft. Å andra sidan skapar den toppar och dalar där arbete och utförare inte alltid möts.

– Sysselsättningssiffrorna varierar med årstiderna. Sysselsättningsgraden är som högst under vintersäsongen, medan arbetslösheten ökar på sommaren då säsongsarbetet upphör, säger Hyttinen.

Det är svårt att få kompetent arbetskraft till Lappland, bland annat för att avstånden är långa, det är brist på inkvarteringsställen och säsongsbetonat arbete känns osäkert.

Internationell arbetskraft förändrar behovet av tjänster

Företagen i sysselsättningsområdet avhjälper bristen på arbetskraft genom att anställa arbetstagare från utlandet och genom att utveckla utbildningsutbudet och kompetensen. Tero Hyttinen har redan under några år lagt märke till det mångkulturella klimatet i området.

Inom Fjäll-Lappland – Pello sysselsättningsområde finns det omkring 9 500 permitterade. De representerar 95 nationaliteter och 125 olika modersmål. Ett av språken är nordsamiska, som inom sysselsättningsområdet talas i Enontekis.  Den internationella arbetskraften syns allt mer konkret i behovet av sysselsättningstjänster. Sysselsättningsområdet har till exempel köpt tolknings- och översättningstjänster av den offentligt ägda Monetra-koncernen.

AN-tjänsterna i Kittilä arbetar under samma tak som institutet Revontuli-opisto, och det pågår nu diskussioner med institutet om stöd för integrationen av invandrade. På grund av de många kundservicespråken och arbetskraftsinvandringen uppstår frågan om jämlikhet inom sysselsättningstjänsterna. Det är en kärnfråga för AN-reformen och AN-tjänsterna.

Enligt Hyttinen måste man tackla frågan ur två olika synvinklar: Hur kan tjänsterna tillhandahållas på ett så ekonomiskt fördelaktigt sätt som möjligt för kommunerna? Hur ska alla kunders behov och delaktighet i arbetslivet tillgodoses? Det kan bli fråga om långa och dyra processer.

– Sysselsättningsområdet använder kommunernas pengar och man måste räkna ut vad allting kostar.

Det dagliga arbetet är till stora delar oförändrat

AN-reformen fört en del av sysselsättningsområdets personal tillbaka till skolbänken – åtminstone på sätt och vis. I och med reformen flyttade nämligen sysselsättningstjänsterna i Kittilä in i Rovaniemi utbildningssamkommun Redus lokaler. Arbetet utförs i en lokal som tidigare användes för undervisning, men som nu inretts till kontor med avskiljande skärmar.

Hyttinen bedömer att de sakkunniga inom sysselsättningstjänsterna i Kittilä möter 50–60 kunder i veckan ansikte mot ansikte utöver telefontiderna och de elektroniska kontakterna. Det finns separata rum för möten med kunder. Det är lätt att vid behov hänvisa arbetssökande till andra tjänster. I samma byggnad finns till exempel ett medborgarinstitut och aktörer som erbjuder utbildningstjänster för invandrade.I de mindre kommunerna i sysselsättningsområdet, dvs. Kolari, Pello, Muonio och Enontekis, arbetar AN-tjänsterna efter reformen i kommunkansliens lokaler. Hyttinen berättar att alla anställda fortsätter att arbeta på samma ort som tidigare.

Bytet av arbetsställe har alltså inte haft någon nämnvärd inverkan på de anställdas vardag. Det dagliga arbetet fortsätter till stora delar som förut. Ingen behövde sägas upp, och arbetsuppgifterna ändrades inte särskilt mycket. Till vissa av sysselsättningsområdets lagstadgade uppgifter överfördes ingen anställd från staten, så en del av personalen sköter också uppgifter som inte hör till deras huvudsakliga arbete.

– I regel har de anställda varit nöjda med att ha mer mångsidiga arbetsuppgifter, säger Hyttinen.

Förändringsledning efter en lyckad start

Tero Hyttinen är nöjd med de första stegen i AN-reformen.

– Övergången till den nya modellen har varit lyckad. Vi kom snabbt in i en normal kundbetjäningsrytm, och sysselsättningsområdet fick en bred kompetens, säger han.

Ett av de viktigaste målen med AN-reformen är att föra sysselsättningstjänsterna närmare både arbetssökande och arbetsgivare. Enligt Hyttinen är den främsta förändringen i reformen just att de anställda oftare än tidigare möter kunder och arbetsgivare ansikte mot ansikte. Fokus ligger också på att utveckla tjänsterna för arbetsgivare.

– Arbetsförmedling är en viktig del av våra tjänster. Vi strävar efter att möta arbetsgivarna oftare än tidigare och sätta oss in i deras servicebehov.

Reformen har fått en lyckad start, men förändringsledning kommer att behövas ännu i flera år. Prioriteringarna i ledarskapet förändras längs vägen beroende på vad de anställda och sysselsättningstjänsterna behöver.

– Till exempel blir självstyrning och självledning allt viktigare i sakkunniguppgifterna, säger Hyttinen.

Det öppna kontorslandskapet kommer att få en möteskub som ger behövlig avskildhet. Hur väl AN-reformen lyckas avgörs inte av bara siffror eller tillhandahållandet av tjänster. Det väsentliga är hur personalen inom AN-tjänsterna kan stödja kommuninvånarna i föränderliga situationer.

– Kommunen är en bra arbetsplats och en säker arbetsgivare, säger Hyttinen.